Jag är här, men inte mer än så. Jag är under ytan och flyter omkring. Vet inte hur och när jag ska ta mig upp.

Det är som ett inre kaos i mig.  Ena minuten känner jag mig normal, för att i nästa minut tycka att jag vill rusa ut och härifrån, bort från allt och alla. 

Suck jag orkar inte ens skriva om det.

MEN jag har haft en toppenhelg när jag var iväg till min kära vän. Tusen tack för allt, all god mat, superduper mysigt sällskap och prat vi hade, den uppfriskande promenaden, biobesöket och de goda frukostarna.   Längtar tillbaka till er.......... kram

Just nu är jag så trött, ledsen och besviken på mig själv så jag inte orkar någonting.

Jag är glad för både barnens och min skull att jag åker bort över helgen.  Då slipper de sin dumma jobbiga mamma och jag får komma ifrån.  

Jag kan inte andas här hemma, jag klarar inte av 3 barn själv.

Jag fick 27 poäng, är jag vuxen då?

Testa själv här

 http://www.yttermera.se/leva_och_bo/guide_till_livet/ar_du_vuxen.html

Hur trött kan jag ha varit egentligen?  Gosh säger jag bara. 

Det är tufft att ha hand om 3 barn när sambon jobbar 14-23.    Jag somnade före 00 och sov till ca 7.    Så somnade jag i soffan vid 9.30 och vaknade...... nästan klockan 13.00    OJ OJ.

Hm ja stackars sambon han jag inte pratat med mycket i dag mer än i morse.  Han åkte iväg förut (vet inte när för jag var helt borta) och skulle hjälpa sin pappa och så ska han till jobbet.

Jag ska hämta pojkarna på dagis nu.   Bah vad groggy jag känner  mig, kanske kaffe hjälper mot det.

Jag är så glad glad glad.

Jag har bokat tågbiljetter till MIN kära vän. Jag ska dit på fredageftermiddag och åker hem på söndag. Hurra jag är så glad så jag tror jag spricker snart.

Äntligen ska jag få göra något för min egen del.

Hon och maken ska tydligen se Noice på fredagkväll så jag hänger med dem på det.        Jiiiiha ska jag alltså gå ut??? Det har jag inte gjort på 100 år, dvs långt innan jag fick barn, få se kan det vara någon gång på 1800-talet *skojar*

Jag som inga snygga kläder har i garderoben, men det skiner jag i. Jag ska åka bort och barnen och sambon får ta hand om och roa sig själva. HA *flinar*

Mamma undrade i telefon förra veckan om vi kom till henne när hon fyller år på fredag, men jag sa att det gör vi inte. Vi har ju varit neråt till henne två gånger de senaste månaderna. 

Jag och min syster ska ge henne en visp, det har hon ingen.  Så hon får iallafall en present av mig.

Det kostar ju en del att åka dit, tar jag tåget ner så går det på ca 450 kr tur och retur. Sedan vet jag inte vem av barnen som ska få följa med, jag har åkt iväg med dottern ibland och stora sonen ibland.   Det är mycket pengar för mig då jag stämplar.

Men nu ska jag hälsa på min kompis och det känns så jäkla bra.  

Kan det inte vara fredag snart?   Å snart kommer jag till dig...... kraaam

Det var bara i går han var sjuk, så skönt. Jag blev så lättad i morse när han hade aptit och ville äta, lilla pluttis.

Dagens ansträngning som jag har gjort i dag var när jag dammsugade nedervåningen. Himla duktig jag är va.

Jag undrar hur länge det tar innan jag får höra av psyk. Läkaren på vc skulle skicka en remiss dit. Hon skickade ett brev om att proverna inte visade något.. Gissa om jag blev lättad. Men jag vet ju att mitt problem är i huvudet, i mina tankar och mitt sätt att vara, mitt kontrollbehov.

Jag har nästan alla psykiska symtom vad gäller stress. Det läste jag på ett par papper jag fick av min goda vän. Tack Å, du är så bäst. Jag ber om förlåt om och om igen för att jag avskärmar mig och inte orkar prata i telefon.

Fan nästa vecka är den här jobbiga veckan då sambon jobbar 14-23. Blä då är jag ensam om allt vad gäller barnen fram till de somnar. Jag är så avis på dem som har sina föräldrar nära sig eller vänner att be om hjälp. Jag har ingen alls..................... saknar

Njae jag vet inte om han är magsjuk eller vad det är. Han kräktes iallafall en gång till, på mig igen förstås.     Det blev en hel del att kasta i tvättmaskinen.   Tråkigast är det för lillsnutten som inte är frisk. 

  Han har suttit hos någon av oss som en liten kängrubebis.  Stackaren har haft 39 i feber hela dagen.  Inte har han velat ha något förutom sin flaska med lite välling eller lite saft.

Jag gav honom alvedonsupp nu i kväll, så han kan få sova, det behöver han.    Vi får se hur natten blir.

Nu ska jag se på tv.  Om filmen är bra vill säga, jag är kräsen av mig.  Det är en film på tv 3.

Sambon söver de stora barnen, vi får väl se vem som söver vem, hihi.

Jag känner mig som en instängd frustrerad galen mamma, verkligen, det är sant,  jag skojar inte.

Jag MÅSTE iväg på eget snart, annars kreverar jag helt.

Fast lillfisen kan ju inte rå för att han är sjuk, det är inte det.   Det är jag som att känner mig pressad, stressad och inträngd i ett hörn av alla här hemma.     Jag hinner aldrig med att göra något av det som JAG vill. Tex som att sätta mig och läsa eller ta ett bad.